Bra isolering sparar energi och skyddar miljön. Vi förklarar, Vad handlar det här svåra ämnet om?.
Värmeisoleringen av hus blir allt viktigare. Sedan januari 1995 den nya värmeisoleringsförordningen ställer hårdare krav på värmeisolering, att minska energiförbrukningen och skydda miljön. Vad händer egentligen med värmen? Varför och vart flyr hon??
Under en viss tid strömmar en viss mängd värme genom olika byggmaterial med olika hastighet. Du kan inte "låsa in dem" någonstans. För det flyter alltid – från varmt till kallt.
Det betyder för hus, att värme strömmar inifrån och ut på vintern och vice versa på sommaren. Isoleringen fördröjer värmeflödet, saktar ner värmeflödet. Ju större denna fördröjning är, ju längre värmen stannar i byggnaden.
Det finns tre typer av värmeflöde: strålningen, konvektion och ledning. För det termiska skyddet av ett hus är värmeledningen, där värmen vandrar genom byggnadsmaterialet, särskilt viktigt. Isolermaterial leder värme sämre än t.ex. Aluminium, som knappast ger något motstånd mot värmeflödet.
För att få korrekta värden för beräkningar, standardiserade mätsystem infördes: Grundvärdet är värmeledningsförmågan X (tala: Liten lambda) men. Det anger mängden värme, som passerar genom en kubikmeter kub av ett ämne på en timme, när temperaturskillnaden mellan de två ytorna 1 Kelvin (1 Grad Celsius) uppgår till.
vatten: isoleringens fiende
Nu om du vet, hur mycket värme kan passera genom ett en meter tjockt lager tyg, kan också beräknas, hur mycket som passerar genom en given tjocklek av ett material. Om du dividerar värmeledningsförmågan med numret på materialtjockleken, det termiska transmittansvärdet A erhålls (tala: Grand Lambda). Värmeledningsförmågan hos olika ämnen är olika, så de kännetecknas också av värmeöverföringen.
När man bedömer de termiska egenskaperna hos byggmaterial är inte bara av intresse, hur mycket värme en komponent släpper igenom, men framför allt, hur mycket motstånd den ger mot värmeflödet, Det betyder, hur mycket den isolerar. Denna isoleringsförmåga uttrycks av värmeisoleringsvärdet. Det är den reciproka av värmeöverföringskoefficienten: 1/A. husens yttre ytor, d.h. väggar och takkonstruktioner, består av flera lager av byggmaterial, var och en har olika termisk resistans. Utöver materialen ska värmen även övervinna så kallade luftgränsskikt. Båda typerna av motstånd, material och luft, sammanfattas i beräkningarna för termisk resistans 1/K. Ju högre detta värde, desto bättre värmeisoleringsförmåga för hela komponenten.
Värmeisoleringsförmågan z. B. av ett tak kan påverkas, om vatten tränger in i komponenten, eftersom fukt är värmeisoleringens största fiende. Vatten kan tränga in i värmeisoleringen på två sätt: på grund av läckor i byggmaterialen (väggsprickor, läckor) eller genom kondensation av vattenånga. Det händer om och om igen, speciellt i fuktiga rum som badrum och kök, att den blöta, varm intern luft tränger in i komponenterna, kyls ner där på grund av den lägre utetemperaturen och släpper ut den medbringade vattenångan till komponenterna. Eftersom vatten är ett tätt ämne i fysisk mening, det ökar då också densiteten hos värmeisoleringen och minskar värmeisoleringsförmågan hos isoleringsmaterialet. Vid konstruktion av sådana komponenter måste därför värmeisoleringsskiktet även förses med en ångspärr (PE- eller metallfolie) att skyddas, för att förhindra att fukt tränger in.