REPRODUKTIONEN
En stor del av våra populära krukväxter, känner till z. B. cyklamen, cinerarien, Pantoffelblumen, primörer etc., föds upp genom att så grobara frön. Sådden kallas generativ (sexuell) fortplantning.
Dessutom spelar den vegetativa aspekten också roll vid odling av inomhusväxter (könlös) spridning spelar en viktig roll. Denna procedur används i allmänhet för alla arter, för vilka frön är svåra eller omöjliga att få eller vars utveckling från sådd till blommande krukblommor eller dekorativa bladväxter tar lång tid. Vidare förökas alla sorter eller sorter vegetativt, som inte riktigt kommer tillbaka från frön, d. h., vid generativ förökning, föräldrarna i deras önskade
egenskaper skulle inte vara desamma. I blommande växter, som har tappat förmågan, producera livskraftiga frön, så här t.ex. B. är fallet med ett antal av de dubbelblommande sorterna, vi är helt beroende av vegetativ förökning. Men många sorter kunde, som tidigare måste reproduceras asexuellt, eftersom de inte är enhetliga, producerade avkomma liknande moderplantorna, kan förbättras genom att avla för fröäkthet. Detta är t.ex. B. i hybrider av den färgade nässlan (Coleus blümei Benth.) och namnsorterna av Kalanchoe (Kalanchoe blossfeldiana v. Poelln.) eller den afrikanska violen (Saintpäfilia ionantha Wendl.) fallet.
Är båda (vegetativ och generativ) möjligheter till reproduktion, sedan väljer du förökningsmetoden, med vilket ett specifikt kulturmål kan uppnås snabbare och mer tillförlitligt. På plantskolor är det ofta affärshänsyn som avgör beslutet att välja den ena eller den andra metoden. I allmänhet kan endast vegetativ förökning övervägas för odling av växter inomhus. Så du kan använda underjordiska växter, förgrenade stamdelar – som henne t.ex. B. Bogenhanf (SanseVieria), Schildblume (Ha så kul) och många andra vackra lakan- och blommande växter - föröka sig genom delning vid omplantering. Ett antal av våra inomhusväxter bildar så kallad Kindel (med. B. sidoskotten på kaktusar och sidorosetter på bromelia), dotter lök (med. B. riddarstjärna) eller förädlingsväxter (med. B. Brutblatt) och flyglöpare (med. B. svärd ormbunke), de – separeras från moderväxten – snabbt till nya, odla oberoende växter.
Inom trädgårdsodling sker vegetativ förökning oftast genom sticklingar (ofta felaktigt kallade utlöpare) genomförde. Dessa är specifika, separerade delar, de, planteras i fuktigt underlag, bilda rötter. Beroende på vilken del av växten som används, skiljer vi på toppsticklingar när vi förökar sticklingar, stamsticklingar, Lövsticklingar och ögonsticklingar. Huvudsticklingar är skottspetsar, vilken åtminstone 2 lämnar tränade löv. Stamsticklingar erhålls, av stammarna (ringt) brytas ner i fingerlånga bitar, där varje bit endast 1 ark måste ha. Bladsticklingar är mogna löv, som skärs och nålas med en pinnebit. När allt kommer omkring består ögonstickningar av en välutvecklad, sovande öga (en bladaxillknopp som inte kommit fram), som du skar ut med en barkbit och stack ner i underlaget. Av bladsticklingar z. B. Usambaraveilchen, Blattbegonia, Båghampa och många suckulenter förökade sig, där vid enkelbågehampa- och begoniaarter kan till och med bara delar av ett blad användas.
De senare typerna av förökning är dock inte möjliga inomhus, och med ett antal växter torde förökning med huvud- och stamsticklingar utanför växthuset också orsaka svårigheter. Mer detaljerad information om möjliga förökningsmetoder och deras användning i rummet finns under rubriken "Odling" för de växtarter som beskrivs.